♥

Varför ska allt vara så svårt här i livet? Allt var mycket lättare när man var liten, om man blev ledsen var det bara att krypa upp i mammas knä och gråta en skvätt, sen var allt bra. Man visste inte så mycket om världen då, allt var så enkelt. Nu har man så mycket att tänka på, så mycket att ansvara för. Killar, kompisar, skolan.. allt. Man måste kunna hantera press, och inte bryta ihop när allt skiter sig. Men det är inte så enkelt alla gånger.  Man fösöker att stänga ute all skit, och fokusera på det bra, men oftast är det det dåliga som sätter sig på minnet, konstigt nog. Ibland kan man verkligen känna sig hatad, att man inte har någon att vända sig till och prata ut hos, fast att man egentligen har flera kompisar runt omkring sig. Man känner sig ensam helt enkelt, fast att det vimmlar med folk runt omkring en. Visst är det konstigt? Man kan gå runt med ett leende på läpparna, se glad ut och vara perfekt på utsidan. Men på insidan kan man vara helt förstörd, ensam och ledsen. Man försöker stänga ute allt som sagt, men det går inte att hålla inne allt i en evighet. Då mår man bara dåligare.. Men alla överlever vi ju. Till och med jag.